Det blir ingen bebis :(

Var på ultraljud i torsdags och madrömmen besannades. Barnmorskan såg bara ett litet litet embryo, långt i från den vecka jag är i nu. Återigen blir det missfall. Återigen ska man sörja, ladda om, börja om.
Blir så less på det här. Hur laddar man om? Hur vågar man hoppas igen om man blir gravid?

tårarna rinner och jag vet inte hur jag ska läka.

Gravid igen <3

Det har hänt!
Jag fick ett plus på stickan i förrgår. Om allt vill sig väl denna gång så blir det bebis i november!

JAG ÄR SÅ LYCKLIG!!

...och självklart orolig långt in i själen över att det ska bli ett missfall igen.... MEN MEST LYCKLIG! <3

Nu hoppas jag att det blir fler glada inlägg här igen.

Vi lånar ut en själ till stjärnorna

Jag läker både fysiskt och psykiskt. Det kändes helt kört för en vecka sedan. Som om livet stannat upp för mig och allt runt omkring levde vidare utan mig.

Men det är konstigt hur fort man läker, hur annorlunda man resonerar efter några dagar.

Jag ser framåt nu. Längtar tills kroppen är helt återställd och vi kan börja om. Vi har lånat ut en själ till stjärnorna - men den kommer att komma tillbaka till oss i en fin liten kropp så småningom. Det måste jag tro på.

Nu ska jag försöka komma ihåg var jag la upp den fina tickern vid sidan, med hur många dagar bebisen varit i magen. Den är ju inte där längre. Önskar att det var så men kan inte blunda för saningen. Det blir definitivt. Känns märkligt. Får se om jag hittar, annars får ni ha överseende med att den ligger kvar ett tag.




Missfall

det blir ingen majbebis denna gång.
I onsdags drabbades jag av missfall.
Det blir en paus här nu ett tag framöver.

Förhoppningsvis återkommer jag nån gång i framtiden.

Tack för att du besökte min blogg.

hälsningar
Cirkusmamman

Det finns olika sätt att säga det på...



Lite skrämmande att man är ärligast på bloggen! :) Eller hur?
Har varit lite frånvarande här pga den enorma trötthet och illamående som råder. Illamåendet är bättre, vilket är väldigt skönt!

Jag köpte ett par nya snygga jeans för ett par veckor sedan. Varför lär jag mig inte?? Trodde jag att jag skulle kunna ha dem i höst? Redan nu sitter de för tajt i midjan... De får snällt vänta till sommaren!

Vi berättade för barnen i helgen och det gick kanon! De ser fram emot ett syskon och det känns helt fantastiskt skönt! Nu längtar vi efter vår nya familjemedlem och hoppas att allt kommer att gå bra!


Jag vill ha lakrits!!!


Missförstå mig inte! Jag är tokglad över att vara gravid, men ojoj vad jag förträngt hur dåligt man mår i början! :)


Det kanske är tjatigt...

...men jag vill ändå skriva om det, då det gnager i mina tankar.
Höstens största samtalsämne må väl ändå vara svininfluensan och vaccination.
Hade jag inte haft ett liv i magen så hade jag förmodligen ställt mig positiv till vaccinering, då jag stundtals, inte ofta, drabbas av astma - särskilt vid långdragen hosta.
Men..

..jag har ju ett liv i magen!

Och man vet inte idag hur vaccinet kan påverka ett foster. Jag befinner mig i ett slags limbo.
Vem är jag att leka gud inför mitt barn?
Vem är jag att utsätta mig o mitt barn för en influensa som kanske kan leda till andra problem för mig och barnet?
Vilken sida jag än ställer mig på så gör jag en risktagning. En risk för mitt barn.

Jag vill inte ställas inför det valet. Jag vill inte!

Hur hade Du gjort?
Hur ska jag förlåta mig själv om något går fel pga det val jag gör?
Vad fan ska jag göra?

så var man inne i vecka 6!

Jag känner min, än så länge lilla, livmoder bukta ut något. Lite illamående, men inte mycket!
Jag längtar innerligt efter detta barn. Jag hoppas att allt ska gå bra.

Kunde inte hålla oss när vi var hos mina föräldrar häromdagen. Så de vet.
Men oj vad jag längtar efter att berätta för barnen att de ska få ett syskon!!

Längtar även efter den dag jag kan berätta på jobbet, när det inte längre är en hemlighet!

JAG ÄR GRAVID!!

Igår gjorde vi testet - det var positivt! Nu växer det en liten ärta i mig! Vecka 4+1! Tidigt, tidigt nu.
Det är nu man längtar 8 veckor framåt.

Jag är så lycklig!!

Fyra dagar kvar...

...tills vi kanske vet!

Nytt för idag: brösten är superömma och venerna stora som floder runt bröstvårtorna. Senast de var det... var när jag var gravid o ammade. Kan det betyda att det kanske är så att jag är gravid. Hoppas hoppas!

Håll tummarna för oss!

I helgen som kommer är cirkusmamman och Pappan barnlediga och ska bo på hotell. Kanske kan man fira... med lite läsk! ;)

Fredagsmys!

Så var det fredag och jag har nyss hämtat lillan från förskolan. Pappan kommer nog också snart insläntrandes.
I kväll när lillan somnat blir det "män som hatar kvinnor", har inte sett den än.

Har tittat runt lite på sistone på olika gravidforum. Det är över tre år sedan jag blev gravid senast så jag har nästan glömt av de första symptomen.

Tabbade mig lite häromveckan när det var ägglossningsdags. Hade fixat ett gäng ägglossningsstickor från en vän men hade ingen bruksanvisning, hon sa bara att om det är två streck så kör på, då har du ägglossning. Så jag kissade och det blev ett svagt och ett starkt streck. Så jag var självklart osäker och bad sambon kissa på ett också. När han också fick två streck insåg jag min dumhet... Det är ju ett manligt hormon som utsöndras när man har ägglossning. DUUUH! :D
Lärde mig dock ganska snabbt att strecken måste vara starka båda två och fick nog till det. Sambon fick jobba bra förra veckan i alla fall, för att vara på den säkra sidan! ;)

Ha en finfin fredagkväll!

Disco i äggledarna!

Man ska ju inte ta ut något i förskott. Men det känns bra märkligt.

Den lilla miniägg-stora livmodern har känts som en stor hård sten (kanske räcker att skriva sten, alla stenar är ju relativt hårda...) och det pirrar i äggledarna/äggstockarna som om det vore disco. Molar i ryggslutet.

Det var ju precis så det var, när lillan blev till. Precis så kändes det, förrutom att brösten var svullna och ömma.

Det är nu en vecka kvar till förväntad mens. Kanske kanske... Jag önskar. Men vågar inte riktigt.