Cirkusmamman

Jag läker både fysiskt och psykiskt. Det kändes helt kört för en vecka sedan. Som om livet stannat upp för mig och allt runt omkring levde vidare utan mig.

Men det är konstigt hur fort man läker, hur annorlunda man resonerar efter några dagar.

Jag ser framåt nu. Längtar tills kroppen är helt återställd och vi kan börja om. Vi har lånat ut en själ till stjärnorna - men den kommer att komma tillbaka till oss i en fin liten kropp så småningom. Det måste jag tro på.

Nu ska jag försöka komma ihåg var jag la upp den fina tickern vid sidan, med hur många dagar bebisen varit i magen. Den är ju inte där längre. Önskar att det var så men kan inte blunda för saningen. Det blir definitivt. Känns märkligt. Får se om jag hittar, annars får ni ha överseende med att den ligger kvar ett tag.